Poetry!
Kris
Tiden rusar hastigt förbi när man ser över den gula grässlätten och det gröna smutsiga havet.
Ensam står man ängsligt där fylld med ångest över den blåa framtiden. Hur skall det bli?
Vrider mig långsamt mot de höga bruna bergen som omgivits av stora röda, blåa och gula hus.
Jag har mycket ofta funderat vem som bor i dessa skinande, glastäckta gigantiska villor?
Börjar försiktigt vandra ner för den låga grästäckta kullen. Förvirrad som jag är inser jag inte hur länge jag har stirrat över min dystra och lyckliga omgivning.
De intelligenta studenter som promenerat skrattandes förbi. De blundar för massarbetslösheten bland ungdomar.
De pensionärer som satt på de bruna parkbänkarna. De ser inte att deras vita ljus snart är slut.
Sedan även allt däremellan, de som har det bäst men ändå inte inser att om 10 minuter kan deras giriga, svin rika, kostymklädda chef ringa till dem och utan omtanke ge dem sparken,
Samtidigt som chefens egna lön fördubblats till en sexsiffrig summa.
Ja den dystra och lyckliga världen jag ser är enligt mig, mest dyster.
Men den röda lågan finns där... Någonstans.
Det var inte mycket till posei. Skall man försöka utläsa något slags uppvigling till ett hos läsaren svärmeri för någon tafatt version av pojkrumskommunism ur din talspråkliga, grammatikfelsbemängda, halvdana introverta betraktelse över ditt självpåstått djupa känsloliv? Få äro de, vilka förunnats, att ens kunna se världen, såsom den är. Men ännu färre äro de, vilka därtill besitter förmågan att i ord kunna formulera det. Du, poeten, har fötts utan båda dessa förmågor, och skall i sanning även dö, utan att någonsin ha besuttit dem. Gud har nu talat.
Hoppas du har en fortsatt tevlig helg :)
Kolla gärna in min fotoblogg, har lyckats fånga spöka på bild.
Det var inte mycket till posei. Skall man försöka utläsa något slags uppvigling till ett hos läsaren svärmeri för någon tafatt version av pojkrumskommunism ur din talspråkliga, grammatikfelsbemängda, halvdana introverta betraktelse över ditt självpåstått djupa känsloliv? Få äro de, vilka förunnats, att ens kunna se världen, såsom den är. Men ännu färre äro de, vilka därtill besitter förmågan att i ord kunna formulera det. Du, poeten, har fötts utan båda dessa förmågor, och skall i sanning även dö, utan att någonsin ha besuttit dem. Gud har nu talat.
Det tåls att läsas tvenne gånger.
Vad fan? :S
Vem är det som har kommenterat och vem har skrivit poesin? :O
