Ingrid 1a

Jag ska göra ett officiellt uttalande.
Igår, när jag inte var upptagen med annat tog jag mig en sisådär 40 minuter att titta på senaste avsnittet av Gossip Girl. Och... MAN, vad rätt de har!
Jag antar att jag inte vill men borde identifiera mig själv i Serena. Jag känner Blair... Blair är min bästa kompis sen livmodern och vi älskar verkligen varandra som systrar.
Egentligen är  vi rätt nöjda med oss själva men också osäkra, osäkra på vad VÅR plats är i den här världen. Jag är S eftersom... Jag är livlig, spontan och rädd. Jag är den, precis som de säger i sista avsnittet som faller för de grubblande esteterna och nöjer mig med dem. B däremot, B är fantastisk. Smart, snygg, rolig.
B får Nate och Chuck-killarna, de man önskar så att kroppen gör ont men aldrig känner att man duger åt. Hon är också osäker... egentligen, och så kammar hon hem snygging efter snygging och jag sitter bredvid, håller min estet i handen och hoppas att det inte syns hur mycket jag önskar att jag vore som hon. Trots att jag vet att hon önskar att hon var precis som jag.
Tjejer som S, som jag, vi lär oss att leva med det näst bästa, vi kämpar aldrig upp det sista steget.
N&C-killarna dras till Blair-tjejerna. Och även när miraklet sker! Nate vill ha S, så är vi för fega och känner oss inte tillräckliga för att släppa estetens hand och slänga oss över klippkanten.
Jag tänker hoppa med huvudet före nu.
Hejdå cymbaler och kvinter!